Samlaren, mecenaten och den tyste arvtagaren
Uppväxt i en diplomatisk värld
Född i Washington D.C. år 1879 trädde Didrik Bildt in i världen som son till Carl Bildt (1850–1931), Sveriges sändebud i USA och senare utrikesminister, och Lilian Augusta Stuart (1858–1930), en amerikanskfödd kulturpersonlighet med starkt intellektuellt kapital. Med föräldrar aktiva i den internationella diplomatin växte Didrik upp i ett hem präglat av språk, resor och kulturell nyfikenhet.
Från officersuniform till livslångt sökande
Didrik påbörjade sin yrkesbana som officer vid Svea Livgarde, men lämnade det militära redan 1907. Han valde istället en mer egenartad väg – ett liv som kringresande, tillbakadragen mecenat, ofta boende på hotell i Europas storstäder. Hans tillvaro blev nomadisk, präglad av ett ständigt sökande efter skönhet, förståelse och mening.
Expeditioner och en livslång fascination för Japan
Didrik reste vida omkring – till Asien, Nordafrika och flera av Europas kulturella centrum. Han deltog i både privata och vetenskapliga expeditioner, där han samlade intryck, föremål och inspiration. Hans största passion blev japansk konst och estetik. Intresset kulminerade i praktverket Japonica, som han själv publicerade, och i en av Sveriges mest omfattande privata samlingar av japanska objekt.
Donationer som format samhället
Samlingen – över 2 000 föremål – donerades till Etnografiska museet i Stockholm, där den än i dag är ett centralt inslag i museets östasiatiska samling. Men Didriks generositet stannade inte där. Han donerade även motsvarande 150 miljoner kronor till Svenska Johanniterorden, vars fond i hans namn årligen delar ut flera miljoner till välgörande ändamål – hittills över 300 miljoner kronor totalt.
Även Nationalmuseum, Medelhavsmuseet, Etnografiska museet och Svea Livgardes officerskår har mottagit konstverk och medel ur hans hand.
Mörkret bakom generositeten
Trots sin förmögenhet, bildning och kulturella betydelse levde Didrik ett liv i ensamhet. Han brottades med psykisk ohälsa och en känsla av främlingskap. Den 14 juni 1933 avslutade han sitt liv på ett hotell i San Remo, endast några år efter sina båda föräldrars bortgång.
Ett arv som lever vidare
Didrik Bildts liv var fyllt av kontraster: ett yttre liv av skönhet och generositet, ett inre av sårbarhet och sökande. Ändå har hans gärningar fått långvarig betydelse – både som samlare och som filantrop. Hans arv lever vidare genom museisamlingar, fondbidrag och som en tyst men kraftfull berättelse om hur en människa kan påverka samhället, trots att hon själv valde att stå i skuggan.