Släkten Bildts historia är en berättelse som sträcker sig över århundraden och nationsgränser, från de tidiga dagarna i Danmark och Norge till etableringen och framträdandet i Sverige. Denna ädla släkt har spelat en betydelsefull roll i Skandinaviens historia, vävande samman berättelser om makt, inflytande och överlevnad.
Början av historien tar oss till medeltiden, där släktens tidiga medlemmar tillhörde den jutländska adeln. Deras resa fortsatte till Sverige, där de blev en del av den svenska adeln och gjorde betydande bidrag till landets historia. Släktens övergång och etablering i Sverige markerade början på en ny era, präglad av politiskt inflytande och socialt engagemang.
Gillis Bildt, en av släktens mest framstående medlemmar, blev statsminister och riksmarskalk i Sverige, vilket illustrerar släktens betydande roll i det nationella ledarskapet. Hans karriär och bidrag till Sverige speglar den stolthet och ära som släkten Bildt har burit genom historien.
Trots framgångar och uppgångar har släkten också mött utmaningar och motgångar. Deras historia berättar om både tappade och återvunna ägor, vilket speglar tidens och historiens föränderlighet.
Genom omfattande släktforskning har släkten Bildts historia kunnat dokumenteras och berättas. Denna forskning, som inkluderar historiska dokument och akademiska studier, erbjuder en djupare förståelse för hur en familjs öde kan spegla och påverka en nations historia. Släkten Bildts historia är inte bara en berättelse om en familj, utan en levande del av Skandinaviens rika kulturella och historiska väv. Deras arv fortsätter att fascinera och inspirera, och erbjuder en unik inblick i de skandinaviska ländernas förflutna och nutid.
Bildt – historien om en släkt
Boken ’Bildt – historien om en släkt’ är skriven av Göran Norrby, en känd svensk historieförfattare. På 328 sidor beskrivs släkten Bildt från tiden i Danmark, Norge och Sverige. Boken finns till försäljning där böcker säljs, tex på Adlibris och Akademibokhandeln.
Nils Bildt som är initiativtagare till boken har presenterat släkten Bildts historia på föredrag över hela Sverige. Här finner ni en inspelad och personlig redogörelse för historien om släkten Bildt.
Vapenskölden
Som den adliga ätten Bildt har släkten en vapensköld. Vapenskölden består av tre liljor grupperade i fylking, dvs en lilja över två andra liljor, i silver och på blå botten.
Vanliga frågor
När blev släkten adlig?
Släkten är dansk uradel eller hävdadel, dvs. familjen har varit frälse så länge man vet. Efter att Bohus Län blivit svenskt 1658 introducerades Knut Bilde 1664 på Riddarhuset i Sverige.
Hur har det gått genom åren?
Självklar har det gått upp och ner och dessutom i olika länder, först i Danmark, sedan i Norge och slutligen i Sverige, först i Bohus och sedan mestadels i Stockholm. Företrädarna har kämpat på och försökt göra så gott de kunnat. De flesta var antingen statstjänstemän i förvaltningen eller officerare eller jordbrukare eller företagare. Men med industrialisering och tjänstesamhälle så har alla breddat sig och bidrar i många olika avseenden. Och – släkten finns ju i alla fall kvar!
Hur gammalt är namnet Bildt?
Första gången namnet skrivs är 1296 om den danske kammarmaester Niels Olufsen ”Billaer”. Han var då ansvarig för rikets finanser. Kanske var det så att ”He was the one who paid the bill” När Niels Olufsen senare blev drots så skrevs han i alla fall igen bara Niels Olufsen. Namnet började sedan användas i slutet av 1400-talet av Jep Bilde. Sedan förekommer varianterna Bildz, Bilde, Billae, Bildh, Bylde, Byldh och senare Bildt från mitten av femtonhundratalet. I början av sextonhundratalet tog även den närbesläktade danska ätten Bild på Fyn stavningen Bildt.
Bild av brev från Erik Menved 1297 där Nicolai dictus Biller nämns på näst sista raden lite till höger (Revals stadsarkiv.) Första gången då namnet transkriberas Bildt i DAA är i ett brev från 1299.
Är det sant att det finns familjespöken?
Daniel Knutsson Bildt eller ”Hedryttaren” blev släktens första spöke < 1651 efter att han svurit högt inne i Morlanda kyrka om sin värste granne och ovän ”Är han i himmeln inne, den gång, då jag kommer dit, Jag tager min vita stridshingst, och rider tillbaka hit. Och Kopparnäbb skall få beta, på nytt på Morlanda hed, där han den skurken må finnas, är ej Daniel Knutsson med” Därmed hade han satt sitt liv i himlen i pant. Osalig rider han på nätterna på Morlanda Hed. I början var folket på Orust så rädda att Bohus Dragonregemente beordrades att gå i ett led över heden och stöta sina svärd i marken för att jaga bort honom. Det finns en bok på Ebildslätt över alla observationer, den senaste från 1933, av två betrodda lärarinnor, då han red mot Ebildslätt på Morlandaheden. (En natt på 50-talet observerades även Daniel Knutsen – dock lite mer tidsenligt körandes en traktor)
Margareta Bildt på Morlanda eller ” Kloka Frun” hade rykte om sig att vara en mycket sträng och bestämd kvinna. Hon påstods dock ha varit mycket snål och när hon en gång skulle låsa in smöret i ett högt skåp föll hon från stolen och bröt benet, vilket skulle ha förorsakat hennes död. Året var 1839. Hon dyker upp inför stora förändringar, som bröllop och ägarskiften. Hon märktes senast en skärtorsdagskväll 1997 på Ebildslätt invid Morlanda.
Didrik Bildt eller ”Den stygge översten” blev det tredje spöket (hitintills) 1848. Jon Thorburn på Morlanda skriver ”Med träben och käpp bodde han i många år hos sin dotter i det stora huset på Morlanda. Det berättas att han blev mycket elak och när han nattetid hade ont i sitt amputerade ben gick han runt i huset med träben och käpp och stönade högt. Det händer att människor än idag hör ljuden av hans nattliga promenader. som går omkring och knarrar med sitt trä-ben på Morlanda” och att han har sagt ”om ni inte sköter Morlanda så kommer jag åter och vandrar efter er” I sitt testamente vägrade han att bli begravd på den Bildtska kyrkogården på Morlanda. I stället ville han ligga på den plats han beskrev som ”där alla missdådare vila”, dvs. på den norra och skuggiga sidan. Han ville bara ha en enkel liten sten. Det brydde sig inte släkten om. De beställde en stor vit vacker sten i marmor. Efter första natten var den krossad. Det sägs ”den döde steg ur sin grav och krossade den oönskade gravstenen.”Sonsonen Gillis Bildt bekostade en tung och kraftig gravsten i bohusgranit över hans grav, så att Didrik inte skulle kunna komma upp igen och kunna krossa gravstenen och Gillis sonson Harald Bildt säkrade det hela med ett högt staket runt omkring – så nu är den gamle Didrik både jordad och säkrad!
Finns det vackra historier on kvinnorna?
Gillis Bildts fru Rosa, född Dufva, var klok. Hon höll fast vid sin älskade Gillis, trots att hennes pappa avvisade Gillis frieri tre gånger med motiveringen att Gillis ”först borde skaffa sig en framstående plats i samhället”. Farsgubben dog. De gifte sig och med stöd och innerlig kärlek från Rosa så gick det ju riktigt bra för Gillis som blev friherre, generallöjtnant, ordförande i stadsfullmäktige, minister, riksmarskalk och statsminister
Rosas svärmoder Christina Bildt, född Fröding, skrev i ett brev till en väninna om sin make och krigshjälten Daniel Fredriks alltför tidiga bortgång att hon ”inte skulle som andra sörja, utan istället vara tacksam för sitt korta äktenskaps rika lycka och göra sina söner lyckliga och sin fader värdig.”
Christinas svärmoder Margareta Elisabeth Bildt, född Petterson, fick som trolovad ett brev från sin Didrik, som fått sitt högra ben amputerat efter en framgångsrik stormning av ett ryskt batteri i Gustav III:s finska krig 1788. Från sjukhusbädden skrev Didrik skrivit till sin trolovade ”Du äktade en ädling och inte en krympling. Skickar ringen åter” Elisabeth svarade med vändande post i samma kuvert ”Jag äktade ditt hjärta och inte ditt högra ben. Skickar ringen åter”
Finns det även rötter bland vikingarna?
Enligt sägen var den förste Oluf Bilder av Sogn med Olof Tryggvason i slaget vid Svolder 1000. Han begravdes senare vid Morlanda. Vikingagravar finns där – men allt är nog bara en vacker skröna.
Daniel Bildt (den förste) gifte sig med Blanceflor Lunge i Norge i tidigare delen av femtonhundratalet. Hon var dotter till riksrådet Vincent Lunge, som var gift med en dotter till riksrådet Nils Gyldenlöwe och Inger av Austråt av ätten Römer, som var ingifta med Martinsönerna, som var ingifta med Haftorsönerna. Alla efterträdde varandra på enda rad som riksråd och regerade Norge under tvåhundrafemtio års tid. Den förste eller äldste Sigurd Haftorsen var gift med kung Håkan V:s äldsta dotter Agnes. Hon var storasyster till Ingeborg, som var änka efter hertig Erik (från Nyköpings Gästabud) och moder till Magnus Eriksson. Hakon V var den siste norske kungen av ”Sverreätten” Han sägs vara rakt ”nedstigande” till den norske vikingakungen Harald Hårfager, som kristnade Norge, omkring 850 e Kr.
Niels Olufsen Billaer i Danmark var sannolikt gift Rani (Hvide). Hans sannolike fader Oluf Harladsen var gift Cecilia Strangesdatter Ulefelt (besläktad Hvide) och hans sagolike fader Harald Olufsen var gift med Christina Ebbesdatter, som var dotter till Esbern Snare, som var ärkebiskop Absalons broder. De var fosterbröder till kung Valdemar Seir och barnbarn till Skalm ”Hvide” Från honom följer en sagolik ättlängd till Toke Gormsen, som troligen omkom vid slaget vid Fyrisvallarna och var Harald Hårfagers broder. De var söner till Gorm den gamle som kristnade Danmark på 900-talet.